30/07/2014

Why?


Jag får ofta frågan 'varför?', varför jag valde att komma till England och bo för ett år. Jag är inte direkt intresserad av att jobba med barn i framtiden, men i det här fallet var det bara ''lättaste'' sättet. Har alltid funderat på att fara som utbyteselev till England, men det känns som att man inte skulle vara lika fri. Som au pair lever jag ett vanligt vardags liv självständigt, mitt jobb råkar bara vara att vara hemma med barn. Det finns miljoner svar på 'varför' och tänker inte gå djupare in i dem, men jag tror alla, vad de än går igenom eller hur de mår hemma, vill någongång i deras liv ta en liten paus från verkligheten och se vad världen har att bjuda på. Sist och slutligen är Finland ett så litet land, med så mycket mindre möjligheter, så det är hälsosamt att resa runt och kolla på lite annat emellan. 
Till mig var det alltid en självklarhet att om jag far utomlands, är det England, det är bara så jag, språket, kulturen, musiken, allt. Fråga vem som helst av mina närmaste så kommer de säga att dethär stället är helt jag. 
 Så länge jag minns har min mamma pratat om hennes 6 månader som au pair i England när hon var 19 år, hur det var så värt det och hon aldrig glömmer den tiden, så jag har alltid haft tanken i bakhuvudet. Så när min dimission började närma sig och det var på tiden att börja fundera vart jag skulle fortsätta till nästa, bestämde jag mig, om jag någon gång skall ta ett mellan år, är det nu. 
Det var tungt att lämna Finland, svårare än jag trott, grät så mycket, speciellt när jag sade 'hejdå' till min bästa kompis, vi bara stod mitt i stan och grät och kramades, haha vi måste ha sett galna ut. Min pappa var minst beredd att jag skulle gå och det märker jag ännu idag.
Så kort sagt är det egentligen ''bara'' ett mellanår, jag hade en tung tid i Finland så behövde se lite andra platser och människor. Har i planerna just nu att komma tillbaka till Finland och fortsätta studera, vad funderar jag ännu bara.
-
People often ask me 'why', why did I move to England to work for a year. I'm not exactly interested in working with children in the future, but in this case it was the ''easiest'' way. I've always thought about going as an exchange student to England, but I feel like if I did that I wouldn't be so free. Now as an au pair I live just a normal everyday life here, my job just happens to be at the house being with the kids. Of course I could tell you honestly why, but I won't go deeper into that. I just think that almost no matter how you're feeling or what you're going through, it's healthy to look at something else for a while. To me it's always been clear that if I'll go abroad, it would be England. 
As long as I remember, my mom's been telling stories about her time as an au pair in England when she was my age, so it's always been in the back of my head. Finally when my graduation was getting closer and I had to decide what to do next, I decided it's now or never. 
Actually leaving Finland was so much harder than I thought, to say good bye to all my closest one's. I think my dad was, and is still, taking it the hardest.
So to sum it up, this is ''just'' a year off my studies. As much as I love it here, I'm gonna go back to Finland to study, what, is still something I'm trying to work out.

No comments: